• Anonym (Undrande)

    Barnens bästa??

    Trillade över denna artikel av två (enligt dem själva: frilansande experter på vårdnadsutredningar ).

    Ni kvinnor som har blivit misshandlade, hur pass bra vårdnadshavare anser ni pappan vara?
    Utövar endast kvinnor PAS? (har egen erfarenhet av att pappan utför det på våra barn...)

    Det är rätt skrämmande att dessa människor sitter och har en åsikt om vad som är bäst för barnen, för de verkar inte leva i samma värld som jag gör. Demon

    Är det någon som personlig erfarenhet av Agnetha Svensson eller Gösta Emtestam?

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-11-21 22:00
    Missade ju länken.....

    www.dn.se/insidan/insidan-hem/barn-kan-fas-att-hata-sin-pappa

  • Svar på tråden Barnens bästa??
  • Anonym (samma här)

    Jag sitter i en liknande sits, pappan till våra barn försöker hjärntvätta dem att ta avstånd från mig och jag vet inte vad jag ska göra! Själv ser sig pappan som ett offer som "måste" och "har rätt" att ge bilden en annan version......trots att barnen inte har någon version av någonting alls, eftersom jag inte diskuterar vuxensaker med 2- och 5-åringar.

    Nu när umgänget återigen sker utan kontaktperson så händer det efter umgängestillfällena att 5-åringen tar fysiskt avstånd, vill inte kramas och sen säger "mamma, du är ful och dum" och 2-åringen visar också tecken på att vara påverkad. Den lille har börjat skaka på huvudet och säga "nej" när jag säger att jag älskar honom. Jag vet inte vad jag ska göra, deras pappa skadar dem för livet på det här viset. Soc bryr sig inte, de anser att han är en fantastisk pappa eftersom barnen visar kärlek mot honom vid umgänget inkl stödperson från soc!

    Samtidigt hotar de med att LVUa barnen om konflikten fortsätter, eftersom barnen riskerar att få men för livet.... Snacka om Moment 22!!! De tillfällen som det inte skett något umgänge alls under en period, så visar barnen ökad trygghet och harmoni bl.a. på förskolan, så att  utomstående lägger märke till skillnaden när de sen har ett annat beteende nu när umgänget återigen sker fritt. Den store har börjat peta i maten igen och tunnar ut.....

  • Anonym (Undrande)

    Det är likadana tecken hos mina barn, det är skrämmande att det bara är kvinnor som utövar PAS i soc ögon.
    Har dina barn kontakt med psykolog? Jag strider mig blå för att mins ska få det, men bup vägrar ta emot den minsta (som far mest illa då han är 3 år, de andra är i skolåldern och kan säga ifrån på ett annat sätt). Detta trots att bvc skickar remiss på remiss till dem. Vår bvc sköterska har sett / märkt av hurdan minstingen är. Den största har fått psykologhjälp via skolans kurator/ skolsyster medan mellan försvinner lite i mängden :(

    Men varför ska soc lägga lvu på dina barn? De måste väl ändå ha lite förtroende för barnen och kunna genomskåda vad fadern håller på med?? Speciellt när förskola och andra i deras närhet märker skillnaden?! Det är skrämmande hur lite de ser till barnens bästa, allt för denna sk jämlikhet. Det finns pappor som är SÅ mycket bättre an vissa mammor, det är inte där problemet ligger enligt mig. Utan att de vuxna som ska lägga in en åsikt hos tingsrätten/ hovrätten. De träffar barnet ca 2 timmar i en boende utredning och bestämmer därefter vilken förälder som barnet knyter mest an till. Men resterande tid då? En timma kan väl vem som helst hålla skenet uppe?

    Lider med dig och jag hoppas verkligen att dina småtroll kan bli sedda av någon person med känsla för vad som är bäst för dem och inte för pappan. Han har förövrigt ingen "rätt" alls, det är barnen som har (eller ska ha....)

  • Anonym (PAS)

    PAS kan utövas av både mammor och pappor och sorgligt nog drabbas barnen rätt ofta av två sådana föräldrar eftersom de bara bollar tillbaka skiten mellan varandra. Ond spiral som ingen av de vuxna har förmåga eller vilja att ta sig ur. Tror de tjänar på det antagligen.
    Jag har haft två idiotiska PAS-föräldrar och jag har undvikit dem så mkt som möjligt sedan jag var kring tretton. Jag känner dem inte men får en fadd smak i munnen när jag försöker umgås/prata med dem för mina barns skull. Det är otroligt hur dåligt de kan få mig att må; jag känner mig värdelös i deras närvaro och all energi och kraft bara rinner ur mig.

    PAS måste brytas för att barnen ska få en dräglig tillvaro och en sund relation till sina föräldrar och kanske för att rädda deras framtida psykiska hälsa och relationer. Svårt för barn att vara med i ett ondskefullt spel såsom bricka och såsom medspelare i ena laget ibland och sedan det andra. Dubbelspel och elände ja ni fattar ju själva hur elakt det är att utsätta barn för PAS. Mamma och pappa är ju barnens stora idoler och förebilder.. ;-(

  • Anonym (samma här)
    Anonym (Undrande) skrev 2011-11-22 08:36:39 följande:
    Det är likadana tecken hos mina barn, det är skrämmande att det bara är kvinnor som utövar PAS i soc ögon.
    Har dina barn kontakt med psykolog? Jag strider mig blå för att mins ska få det, men bup vägrar ta emot den minsta (som far mest illa då han är 3 år, de andra är i skolåldern och kan säga ifrån på ett annat sätt). Detta trots att bvc skickar remiss på remiss till dem. Vår bvc sköterska har sett / märkt av hurdan minstingen är. Den största har fått psykologhjälp via skolans kurator/ skolsyster medan mellan försvinner lite i mängden :(

    Men varför ska soc lägga lvu på dina barn? De måste väl ändå ha lite förtroende för barnen och kunna genomskåda vad fadern håller på med?? Speciellt när förskola och andra i deras närhet märker skillnaden?! Det är skrämmande hur lite de ser till barnens bästa, allt för denna sk jämlikhet. Det finns pappor som är SÅ mycket bättre an vissa mammor, det är inte där problemet ligger enligt mig. Utan att de vuxna som ska lägga in en åsikt hos tingsrätten/ hovrätten. De träffar barnet ca 2 timmar i en boende utredning och bestämmer därefter vilken förälder som barnet knyter mest an till. Men resterande tid då? En timma kan väl vem som helst hålla skenet uppe?

    Lider med dig och jag hoppas verkligen att dina småtroll kan bli sedda av någon person med känsla för vad som är bäst för dem och inte för pappan. Han har förövrigt ingen "rätt" alls, det är barnen som har (eller ska ha....)
    Soc menar att konflikten får barnen att må dåligt och därför kan behöva placeras utanför hemmet. Sen att de inte mår dåligt hemma hos mig, eller under kontrollerat umgänge, verkar inte spela så stor roll. Att de mår sämre och sämre när umgänget sker fritt igen verkar inte så viktigt i dagsläget.....jag vet inte hur de tänker eller resonerar faktiskt. Barnen är ju ganska små (2½ och 5½), så de kan inte riktigt formulera sig heller. Just nu har jag resignerat, känner att jag inte kan göra något annat än att vänta på kaos och katastrof och det som sker frå ske.

    Den store blev godkänd av BUP i vintras och sattes upp på kö, sen ringde pappan efter några månader och var arg på dem, efter det drog BUP bort köplatsen och sa att de inte kan hjälpa barnet längre. Jag tror inte det händer så mycket förrän förskolan gör en ny orosanmälan, å andra sidan hände inget efter förra orosanmälan så jag hoppas inte längre på några mirakel.

    Känner mig bara uppgiven. Det heter att man är skyldig att skydda barnen, men man får det bara i nacken efteråt.
  • Anonym (PAS)

    Parental Alienation Syndrom. I USA tydligen en "godkänd" psykisk åkomma/diagnos. Föräldern vill att barnet ska alienera sig mot den andra föräldern.

    I både USA och Sverige har man börjat vara försiktig med detta begrepp/denna diagnos "PAS" men själva företeelsen existerar i alldeles hög grad och den är viktig att lyfta fram. Många barn lever under otrolig press från den ena eller bägge föräldrarna p g a de föräldrar som har behov av att misskreditera och undantrycka den andra föräldern.

    Oftast mamman som använder sig av detta eftersom majoriteten av barnen bor kvar med mamman men jag anser att detta inte är könsbundet utan har med makten över barnet att göra samt missbruk av denna makt.

  • Fokus1

    Så hemskt jag visste att det kunde vara så men aldrig hört att det finns namn på det. Jag stannar kvar i tråden och lär mig mer om detta. Tack för att ni fått upp mina ögon för det idag!

  • fem i familjen

    Förstår inte hur vuxna människor kan sätta sina egna behov framför barnens, egoistiskt och sjukt.
    Man ska aldrig prata illa om den andra föräldern i barnets närvaro, det är psykisk misshandel för barnet!!!

    Mina föräldrar separerade när jag var 8 år och pratade aldrig illa om varandra. 
     
    Nu som vuxen sa min far något negativt "på skoj" om min mamma en gång -och jag bet ifrån direkt! 
    Jag mådde dåligt av den kommentaren även om jag var vuxen så då kan jag tänka mig hur hemskt det är för små barn att höra negativa saker om en förälder eller båda.

    Jag pratar aldrig negativt om min äldsta sons far, tar illa vid mig om någon annan gör det (vilket har hänt!).

     Usch för de föräldrar som plågar sina barn på det viset!

  • Anonym (en till här)
    Anonym (PAS) skrev 2011-11-22 10:37:49 följande:
    Parental Alienation Syndrom. I USA tydligen en "godkänd" psykisk åkomma/diagnos. Föräldern vill att barnet ska alienera sig mot den andra föräldern.

    I både USA och Sverige har man börjat vara försiktig med detta begrepp/denna diagnos "PAS" men själva företeelsen existerar i alldeles hög grad och den är viktig att lyfta fram. Många barn lever under otrolig press från den ena eller bägge föräldrarna p g a de föräldrar som har behov av att misskreditera och undantrycka den andra föräldern.

    Oftast mamman som använder sig av detta eftersom majoriteten av barnen bor kvar med mamman men jag anser att detta inte är könsbundet utan har med makten över barnet att göra samt missbruk av denna makt.


    Detta är absolut inte könsbundet, även om det är den känslan jag fått när jag talar med Soc, BUP, Familjerätt och andra instanser.
    Jag är alltså mamma till en grabb som inte längre ens vill tala med mig, och det verkar inte gå att få någon hjälp alls eftersom PAS inte är accepterat hos myndigheter som något som även pappor kan utöva.

    Det skulle vara intressant att se någon form av statistik över PAS-fall i relationer som spruckit på grund av psykisk misshandel. 

    Hur många fortsätter att psykiskt misshandla sina X efter uppbrotten, fast nu via barnen?

  • Anonym (PAS)

    Jag tror att du är lite fel ute om du ser det som misshandel av exet. Det är ren barnmisshandel. Vuxna är vuxna och kan faktiskt göra mycket mer än ett barn.


    Bara se er omkring. Lyssna på hur folk talar och se hur de beter sig mot sina ex. "PAS-beteendet" är lite överallt och sårar de barn som är med om det. Fruktansvärt. Vi har nog PAS alla lite till mans ibland. Borde lyftas upp mer så man inser själv när man börjar bete sig som en idiot mot sina barn.


     

Svar på tråden Barnens bästa??